This is.. Kraków!

Betongens hemland, grå mulet väder och billig arbetskraft. Några av fördomarna jag har skaffat mig av Polen under mina tjugofem år i livet. Efter att en av mina sambos i Baracken hittat flygbiljetter till Kraków för det ynka priset av 150kr tur och retur beslutade sig fyra glada sambos att åka dit under ett par dagar. Äntligen var det dags att slå hål på fördomarna om landet i norr, att bevisa för mig själv att de inte bara äter rotfrukter och att det står prostituerade kvinnor vid sidan av landsvägarna och alla andra absurda föreställningar! Kort sagt kan jag tyvärr erkänna nu i efterhand att Polen är vad jag tidigare trodde. Men mer därtill, i positiv mening!

Polsk fabrik.

Vi anländer efter sju timmars transfers, flygtid och väntande utanför Patryks mormors höghus några timmar efter midnatt. Kroppen värker efter sömn (vilket i sig är intressant då det enda jag gjort är att sovit, läst, ja kort sagt allt utom att trötta ut mig själv egentligen). En sak jag noterar medan vi står och väntar på att mormor ska öppna upp för oss är övervakningskamerorna som sitter på de husknutarna på höghusen runt om oss. Polen är något av ett övervakningssamhälle i modern tappning. Jag menar; visst, back in the days när Sovjet var med i leken kunde jag förstå, men nu? Och i förortens betongdjungel? Jag fick tyvärr ingen klarhet i detta, men tycker ändå det kan vara värt en notis. Betongdjungeln ja, det var precis vad vi hamnat i. Ett område där betongklumparna stod som mörka torn upp mot natthimlen. En fördom hade redan infriat sig!

Väl inne i lokalbefolkningens (Patryks farmor och farfar) lägenhet såg det i princip likadant ut som i vilken svensk pensionärs lägenhet som helst. (Om man inte nämner alla krucifix som fanns uppsatta på väggarna, men det är Polen så vad förväntar man sig?)

I Polen är kristendomen inte ett minne blott som i Sverige.

Första morgonen väcktes vi av en klassisk polsk frukost bestående av ljust bröd och flertalet korvar till pålägg. Till detta serveras till min stora förskräckelse thé som dryck. Jag ville inte visa mig ohyfsad och försökte mig på två klunkar, sen fick det räcka. Patryk märkte att något var fel och styrde upp så jag fick kompott (varm saft) istället. Tack!

Nej, rosen låg bara där. Jag bar inte runt på den och tog kort!

Denna dagen tillägnades i förintelsens tecken. Jag och min sambo och tillika klasskamrat Malin tog ett tåg till Auschwitz Birkenau för att beskåda dessa koncentrationsläger. Tågen i Polen var, även om jag inte hade någon uttalad fördom om dem, precis vad man kan tänka sig; Föråldrade och ännu långsammare än SJ´s snigeltåg! Men finns det något bättre sätt att transportera sig än med tåg egentligen? Man får se landskapet vecklas ut genom fönstret, inga krav på säkerhetsbälte och tillräckligt med benutrymme för att en överviktig amerikan inte ska behöva klaga! Till råga på allt är det även billigare med tåg än buss denna sträckan.

Koncentrationslägren var mycket vad jag hade förväntat mig i stort sett. Då jag i Kambodja även beskådade The Killing Fields och S21 har jag redan sett vad människan är kapabel till, men det är alltid bra att få sig en påminnelse och se historiens spår. En tanke som slog mig delvis när jag såg citatet "The one who does not remember history is bound to live through it again" - George Santayana, och delvis när jag hörde en guide tala med en grupp Israeler var hur hemsk världen är. Judarna som gasades och brändes ihjäl i dessa områden utför idag utför precis samma förtryck av de mänskliga rättigheterna som uppkom efter förintelsen mot palestinerna nere på Ghaza-remsan. Inte för att åsidosätta offren under andra världskriget, det var fruktansvärt! Men borde inte judarna om några i så fall vara sist med att utföra liknande handlingar? Och vinnarna av andra världskriget, USA. Vad gör inte denna nation om inte återupprepar historien? Guatanamo bay någon? Eller en annan etnisk rensning, Rawanda 94? Dessa händelser inträffade såpass nyss och pågår än idag!

Hur deprimerad blir man inte av att bara se detta?

Senare samma kväll var det dags att känna av Krakóws nattliv och även dags att infria ännu en fördom jag nämnde längre upp i texten. Vi rörde oss från bar till bar, klubb till klubb för att få smak av det breda utbudet staden erbjöd. Mellan någon av dessa barer kommer det fram två platinablonderade kvinnor till mig och Patryk.

-Hello, do you wanna go to a strippclub?

- Ehm.. Well..

Då Kim och Malin hamnat på efterkälke kollar vi båda bakåt efter dem. De polska inkastarna noterar detta och börjar prata på polska med varandra. Patryk som kan polska översätter efteråt.

-Dom har tjejer med sig, typiskt.

-Ja, vi har tjejer med oss! Svarar Patryk kvickt.

Jag tar dock deras flyer för att ha något att läsa medan vi väntar in Malin och Kim. Där i beskrivs hur bra deras strippklubb är etc. Det roliga är dock att dom erbjuder rum ovanför klubben för kunder. Fördomen om prostituerade var även den inte helt osann. Det var inte längs landsvägen, men nära nog!

Auschwitz

Nästa dag spenderade vi med sightseeing i Kraków. Gamla staden,Kazimier (Jude-kvarteret) för att nämna några. Inne i Kazimier passade vi på att besöka en synagoga vilket var en besvikelse till skillnad från de överrösta katolska kyrkorna vi tidigare besökt i polen. Synagogan var väldigt spartanskt inredd i vitt. De hade även mage att ta 3ZL (ca 8SEK) i entréavgift! Kanske för att i framtiden faktiskt smycka den lite?

Som det brukar vara när man reser runt i världen, eller bara bryter vardagsrutinen egentligen, lyckades vi vara med om något utöver det vanliga. På ett stort torg i jude-kvarteret spelades den Israeliska versionen av Amazing race in. Har jag tur syns jag iklädd palsestinasjal och grön militärrock i något avsnitt när de frågar efter hjälp för att hitta taxi. Tyvärr kunde jag inte hjälpa dem!

Tänk Fallout 3

Dag tre tog vi oss alla fyra till över till byn Wieliczka där saltgruvan med samma namn ligger belägen. Den har varit i drift sedan 1200-talet och är upptagen på UNESCOs världsarvslista. Den har ett djup på 327 meter och en längd på över 300km enligt guiden skulle det ta flera veckor, kanske månader att ta sig igenom hela gruvnätet. Vi, däremot fick en rundtur på två kilometer och ta oss ner på ett djup av 150 meter. Själva den guidade turen var inte speciellt intressant då den var väldigt turistvänlig och inte alls speciellt "gruvlik". Jag var i Faluns koppargruva i yngre ålder och då fick vi i alla fall ha på oss skyddsutrustning!

Något som däremot speglade ganska bra emot polackernas tilltro till gud var faktumet att gruvarbetarna hade skapat flera katedraler inne i berget. En av dessa hade mässa varje söndag och imponerande utsmyckningar i salt-sten!

Priset för inträdet var dock något magstarkt då vi betalade 54ZL (ca 120SEK) för inträde, och sedan en avgift för att få ta bilder väl inne i gruvan.

Påven i Salt-sten.

Kvällen till ära spenderades även denna på några olika pubar och nattklubb. Vi hittade ett väldigt charmigt vänsterhak som hette Propaganda i jude-kvarteret. Inredningen bestod av propagandabilder från vänsterrörelser, retroprylar i form av olika radiospelare, registreringsskyltar, en tavla på Lenin och andra prylar från 50-talet. Skön stämning med pilkastning, bra musik och en stor stark för 7ZL (ca 20SEK). Kan också tipsa om nattamat på torget i jude-kvarteret, där de serverar jättestora baguetter. Jag minns tyvärr inte vad dem heter men det är bara att se vad skarorna av nattvarelser äter på torget och ta desamma!

Kvällen avslutades på Kitsch. En nattklubb på fem våningar, en för varje musikgenre. Vi fastnade på den våningen där det spelades obskyr House och ett riktigt häftigt fenomen utspelade sig. Alla på dansgolvet var vinklade mot Dj:n istället för det vanliga kaoset som brukar utspela sig. Det var som att alla följde en outtalad norm att man inte dansade med varandra, utan med han som vände plattorna. När några nya omedvetna personer ställde sig och började dansa med varandra kände de direkt av den outtalade regeln och föll snabbt in i ledet. Jag har aldrig varit med om något liknande i klubbväg men gillar det skarpt!

Sista dagen delade vi fyra upp oss och jag begav mig ut på äventyr själv i Kraków. Jag hade fått höra av två brittiska damer tidigare under veckan att Schindlers fabrik skulle vara något av en sevärdighet. Då filmen Schindler's List är något av ett mästerverk var jag riktigt intresserad av att se fabriken med egna ögon, i hopp om att kunna knäppa några urbana bilder i en häftig miljö. Vad jag inte uppfattade från min informationskälla var att detta var ett museum i ordets rätta bemärkelse. Fabriken hade byggts om för att bli ett modernt museum inriktat på Nazisternas invasion av Polen. Inga urbana low tech miljöer per se, utan snarare modera montrar med ljud och bildeffekter som visade upp invasionen. Besöket kostade med studentrabbat 13 ZL (ca 30SEK) och var inte någon kris för plånboken som tur var. Är man inte inställd på detta är det svårt att ta till sig och engagera sig i informationen som ges, så jag sprang mer eller mindre igenom museet och gick istället på promenad genom de olika statsdelarna.

Trainsurfing? Nä du, i Polen är det planesurfing som gäller!

En insikt jag fick under mina fem dagar i Kraków var att skaparna till spelet Fallout 3 måste hämtat inspiration från denna staden. Det finns hus som är som tagna från det spelet, fabrikerna med sina gråa skepnader och det platta landskapet som sträcker sig runt staden. Jag kunde nästan fantisera fram scenarion där fraktioner som Brotherhood of Steel seglar av statsdelar i sin kamp mot Supermutanter. Lite av en våt dröm gick i uppfyllelse för en geek som mig efter denna upptäckt!

Allt som allt var Kraków ett ställe jag inte tror jag kommer resa tillbaka till. Staden var vacker om man gillar urbana miljöer och polackerna var ett trevligt folk, men mer än en vecka tror jag inte staden har att erbjuda. Kanske är detta ord jag kommer få äta upp?