Jurassic Park.

En sak jag har kommit fram till under denna resan är att det är jobbigt att ha en resedagbok. I alla fall när man ska försöka skriva uppdateringar något sånär regelbundet. Men det gäller ju att faktiskt ha något att skriva då också. Jag menar, hur kul är det egentligen att höra om hur jag tre dagar i rad köpt piratkopierade filmer och hyrt en DVD-spelare och käkat godis? Det är ju inte direkt en stolt del av mitt stora äventyr här nere i Indonesien.. Den bittra sanningen är ju att det är ungefär vad vi gjort sen vi kom ner till Bali..

Okej, okej.. Vi har hunnit med mycket mer än så sen jag skrev senast. Men jag ska ta allt i ordning, så det blir någon sånär struktur i berättelsen!
Den första veckan här i Bali bestod till största del av surfning för mig och Borchardt. Vi har gått upp runt 12-13 på eftermiddagen varje dag och sedan gått ner till den smutsigaste strand jag sett under resan. Och det är riktigt vidrigt vill jag lova. När jag pratat med folk säger dom att allt kommer från strömmar från Java, en annan ö i Indonesien, men att det också beror på årstiden. I Augusti så driver alla sopor istället från Bali och över till Java och dom får lida av människors okunnighet när det gäller soptunnor och nerskräpning.. Nåja, skräp eller ej så är vågorna riktigt bra för att surfa på. Ett par timmars surfande räcker gott och väl för Burre och mig då vi kan vara de mest otränade backpackers här nere i Asien.. Klockan brukar då vara runt 16-17 och det är dags för det svåra beslutet, festa eller kolla på film? Varannan dag det ena eller det andra är tumregeln, och det har fungerat ganska bra än så länge.. Så såg den första veckan ut nere i Indonesien ut. Spännade? Inte speciellt, men Bali har sin egna charm. Det är ett ställe som säkerligen har mer turister än lokalbefolkning. Söker man efter annorlunda kulturer och den sortens upplevelser har man hamnat helt fel.. Här finns McDonalds, Starbucks, Hard Rock cafe och KFC. Här finns allt en västlänning som inte riktigt vill åka hemmifrån men ändå åka på semester behöver. En oas för oss vitingar i Asien skulle man kunna säga..

Efter en veckas slappande i Aircon rummet kände jag och Borchardt dock att det var dags att röra på sig. Äventyret måste fortsätta.. Så vad stod på listan denna gång? ön Flores och världens största ödlor som fräckt nog heter Komodo Dragons. Drakar?! Bara namnet sätter ju en viss ribba som jag var tveksam på ifall dessa reptiler skulle kunna hålla.. Men det gjorde dem med bravur. Nu snackar vi ödlor som blir upp till tre meter långa, väger över 80 kg och kan springa snabbare än en människa. Deras saliv har så mycket bakterier i sig att dom bara behöver bita ett hjort.. Ett par dagar senare ramlar den ihop för att såret är så infekterat! Dessa vidunder ser lite ut som enorma varaner.. Jag skulle vilja säga att detta är dinousaurer som överlevde sina ännu större släktningar. Vad kan jag säga.. Både jag och Borchardt tyckte det var en riktigt cool upplevelse att se dessa monster på armlängds avstånd i det vilda.
En annan extremt cool sak som vi lyckades göra under de två dagar som vi åkte runt med båt i naturreservatet var att få simma med Djävulsrockor! Nu snackar vi ett av de vackraste och mest udda djuren som lever i havet. Jag låg och sov på däck i solen, när en i besättningen skriker "Manta! Manta!". Nyvaken som jag är fattar inte riktigt vad som händer runt om mig, men när Borchardt springer upp brevid mig och pekar, med världens bredaste leende, och frågar om jag ser dem börjar jag förstå.. Det är Manta rays, eller Djävulsrockor på svenska, i vattnet. Efter ett par sekunder ser jag dem. En flock på fem stycken som är en till två meter från båten. En av dem ligger och flyter på ytan och är såpass nära att jag skulle kunnat hoppa på den om jag velat. Borchardt och jag slänger på oss våran snorklingsutrustning och hoppar ut i vattnet mitt bland de mäktiga djuren. Hur grymt som helst!

Nåja, börjar bli dags att dra sig tillbaka till rummet och kolla på film igen.. Ja, vi är tillbaka i Bali igen. Ja, vi lyxar även denna gång med samma sorts rum. Denna gång ska vi inte vända på dygnet är det tänkt iaf.. Väckarklockan är satt och imorgon ger vi oss ut på landsbygden med Motorbikes för att se en annan del av Bali.. Får se hur detta går.