Gott nytt år!

Fortsättningen på Vietnam nu då. Jag har verkligen dragit mig för att göra detta inlägget.. Men det är precis som när man ska diska hemma. Det blir bara mer och mer ju längre man väntar. Så nu kör vi!

Hoi An.. Denna stad kommer nog alltid påminna mig om sängliggande och inte en otroligt vacker stad som för resten av turisterna som passerat igenom.. Jag spenderade två nätter i sängen, helt utslagen. Den 23 December var det dags att åka vidare dock. Varken jag eller tjejerna ville fira jul i denna staden utan resten av gänget.. Så en sleeping-buss bokades och jag proppade mig själv full med antibiotika och andra goa grejer för en lång natt.
Sleeping-buss ja. Detta fenomen har inte kommit till något annat land jag har varit i än så länge. Men det är som en sovvagn hemma. Fast det är en buss. Hur smart som helst när man åker sträckor som är runt 20 timmar enbart i ett fordon. Lyxigt värre. :)

På Julaftons morgon anlände vi i Nha Trang för att börja sökandet efter Good Hotel. Det kan vara världens sämsta namn på ett hotel.. Tänk er tre stycken nyvakna backpackers som bara vill slänga av sig ryggsäcken och somna om klockan 6 på morgonen. Dessa tre ska försöka kommunicera med Vietnameser som knappt kan engelska och fråga efter ett hotel.. Ett som heter Good hotel. Det slutade som väntat. Käpprätt åt helvete. Tog oss en timme att hitta fram till det stället där Nils och dom andra bodde på. Men vi klarade det iaf..

Nils och jag bestämde oss för att spendera julaftonsdagen med att springa runt på stan och inte göra något alls. Det slutade med att vi hamnade i en katolsk kyrka som hade neonljus-kors.. Kändes lite som dom förstörde hela grejen med andlighet och sånt i kyrkan när dom har samma prylar som Pimp my Ride använder.. Men vad vet jag? Jag är ju inte ens troende.. :)

Den största uppgiften jag hade på julafton var att hitta en dator där jag kunde ringa hem. Det blev också en av de svåraste uppgifterna på länge. Datorn jag hittade med Skype var från 50-talet och det tog säkert en timmes bråkande för mig att få det att fungera. Och oj, vad gött det kändes efter den timmen. Att få ringa hem och höra era röster var helt klart värt en hel dags dator-felsökande. :) Älskar er!

Julaftonskvällen blev inget spännande direkt. Det är ju ingen förutom Sverige som faktiskt firar den 24e. Tur för mig då jag fortfarande knapprade antibiotika och inte var 100% ännu. Istället blev det en lugn kväll med min iPod som sällskap. Resten av gruppen var ute och festade. Yay för julafton utomlands!

Juldagen var dock en helt annan historia. På dagen var vi ute på ett spa och badade i en mudpit. Det skulle visst vara nyttiga miniraler i leran.. Tveksam ifall det verkligen är så, eller om någon fyndig person bara lurar turister att bada i lera. Kul var det i alla fall. Särskilt när jag, Nils och Jocke stämmer upp i julsånger så alla på spat stirrar chockade. Tror dom njöt efter ett tag dock.. Då alla var ute och festade dagen lyckades gruppen jag rest med samla in ännu fler personer för att fira jul tillsammans med. Så jag tror vi blev runt 15 personer som åt mat på en resturang tillsammans.. Riktigt trevligt. Fick dock ingen julkänsla då jag käkade pasta.. Men ändå, det var som en ända stor grupp med glada människor. :) På kvällen gjorde vi samma som vi gör hemma i sverige. Vi stack ut och festade. :P

Annandag jul då? Det var däremot ingen kul dag. Våran grupp splittrades helt och hållet. Leia och Lindsey åkte ner till Saigon, Nils och jag åkte till Mue Ne. Martin och Sara stannade kvar för att jobba osv..
Jag hatar dessa dagar när man rest med ett gäng en så lång tid som vi gjort, och sedan tar det bara slut. Ingen mer Leia. Ingen mer Lindsey. Kanske aldrig igen. Det suger! Men man får kolla tillbaka på tiden vi haft istället och minnas de goda stunderna. :)

Nils och jag åkte som sagt till Mue Ne. Vi hade hört rykten om att man kunde vågsurfa där och att det kanske skulle finnas sol. Två flugor i en smäll är ju inte fel! När vi väl kommer till staden visar det sig vara extremt dyrt. Bara Resorts och rika ryssar. Vi fick betala dubbla priset för ett rum jämfört med Nha Trang. Inte bra för resekassan.. Men vad gör man inte för lite sol? :)
Vågsurfing var det dåligt med, istället hade vi kommit till Kitesurfingens mecca.. Vet inte hur många drakar vi såg när man kollade ut över havet. En otrolig syn! Och det såg riktigt kul ut. Dock i helt fel prisklass även detta. En nybörjarkurs med lärare på 7 timmar kostade lika mycket som Nils betalade för sin troligtvis bättre kurs hemma i Sverige. Surt! Så istället blev det att lapa sol och läsa en bok på stranden.. Inte fyskam det heller vill jag lova.

En annan oväntad sak dom hade utanför Mue Ne var två öknar.. Jag hade aldrig hört talas om att sånt fanns nere i södra asien. Men en vacker syn var det iaf. Dels hade vi en öken med röd sand och sen en med kritvit sand. Att slänga sig och rulla runt i en sån stor sandlåda är en speciell känsla vill jag lova. :)

Dagen innan nyår bestämde vi oss dock för att dra vidare.. Denna gång Saigon. Södra vietnams storstad. I denna staden bor det över 5 miljoner invånare.. Imponerande antal? Ja. Ännu mer imponerande är dock att det finns över 3 miljoner motorbikes i staden. Tre miljoner! Att gå över gatan i rusningstrafiken här är ett äventyr i sig. Och jag tyckte Hanoi var extremt. Ha!

En sak som jag och Nils gått och längtat efter i några veckor nu har varit bio.. Så samma dag som vi anlände till Saigon stack vi och invaderade deras biograf. Ush! Utbudet är inte direkt att hurra över för att vara en storstad. Två engelskspråkiga filmer. Thats it! Antar att filmscenen inte är speciellt stor i Vietnam..

Nyårsafton då? Det börjar med att jag och Nils ska vara kulturella. Vi sticker till deras krigsmuseum.. Det var ju en dum idé. Att se bilder på krigets offer som lämlästade kroppar och dylikt bygger ju inte direkt upp en posetiv partykänsla. Men lärorikt var det.

Senare på kvällen var det dags för fest! Jag och Nils träffade några tjejer från Kanada som också vart ute och rest lika länge som oss. (Nej, det är inte Leia och Lindsey..) Jag mötte dem första gången på Koh Samet i Thailand och sen dess har jag sprungit på dem i Vietnam några gånger. Så vi hade lite förfest på deras hotelrum innan det var dags att fira nyår Saigon-style!
Det tyder att man går till de största ställena i turistkvarteren och går runt som vilsna höns.. Ingen av oss turister vet var man ska vara under nedräkningen.. Och ingen bryr sig speciellt mycket heller. Det blir att alla människor drog ut på gatan och står och skriker. Nu snackar vi tusentals personer som trängs i en korsning. Lite skillnad mot hur vi brukar fira i lilla Alingsås vill jag lova. Bra skit! :)

Blev dock ficktjuvad på min plånbok i folkvimlet.. Som tur är, så hade jag bara fickpengar och mitt körkort på mig. Så det var inget allvarligt som blev stulet. Katrina, en av tjejerna, blev oturligt nog av med sin kamera.. Och då även minneskortet med över 200 bilder på. Det måste svida! Bra lärdom dock.. Dom är såpass bra tjuvar att man inte märker att plånboken är borta föränn det är försent. Lite imponerande i sig.

En sak som jag och Nils misslyckades med var dock att fira svenska nyåret. Vi kom hem till hotelrummet vid halv sex på morgonen.. Alltså bara en halvtimme före tolvslaget där hemma.. Men jag däckade såfort jag nuddade sängen. Oh well.. Shit happens. :)

Har säkert missat lite saker som borde skrivas ner.. Men jag kommer inte på något just nu.. Jo! Jag har bokat flyg till Manila, Fillipinerna den 7 december. Där ska jag möta upp Borchardt igen efter två månader. Det ska bli kul som fan!
God fortsättning folket!