Vietnam julafton och nya farväl.

Vietnam. Troligtvis det landet som de flesta av oss där hemma har hört mest om förutom Thailand i SoA. Många säger att det till och med är det nya Thailand, då turisterna börjar söka efter något nytt istället för Phuket. Så självklart måste man åka dit och försöka få någon känsla av landet. Det har jag gjort nu i ett antal dagar.

Vi började med att åka till Hanoi som jag berättade i mitt förra inlägg. Det är den största staden i norra Vietnam. Och den har verkligen storstadskänslan med en, om möjligt, ännu mer extrem trafik. Staden svärmar av motorbikes. Obehagligt när man ska korsa gatan och det inte finns något övergångställe. Rödljus har dom knappt hört talas om i denna delen av världen. Och har dom faktiskt instalerat det, är det ändå ingen som bryr sig om det. Men världsvan backpacker som man är, har jag zicksackat gatorna utan att vara nära en olycka en ända gång. Jag är stolt.

Så, vilka består resesällskapet av just nu? Det är Linsey och Leia från Kanada och Nils. Martin lämnade vi kvar i Laos då han fick jobb som inkastare på en krog.. Så det inte blir några oklarheter med var Martin är i historien menar jag.
I alla fall så bestämde vi fyra att det var dags att röra på sig från staden, och mot ett av naturens underverk. Hao Long bay. Jag har ingen aning om ifall det stavas så. Men det är i alla fall en stad vid en ö-grupp i norra Vietnam.
Och även om vädret inte var vad vi hoppats på så var naturen otrolig där ute. Vi var ute med Kajaker en hel eftermiddag och åkte runt bland öarna. Jag blev allt lite tårögd då det var dessa upplevelser jag sökt efter i min resa. Ett landskap som verkligen ser orört ut. Där man inte ser nerskräpade stränder, cementblock eller annat som "förenklar" det för turisterna. Bra skit!

Något annat som var bra i denna staden var skaldjuren. Hela konceptet var klockrent enligt mig. Resturangerna har stora akvarium längs gatan där de visar upp vilka bestar dom erbjuder. T.ex. krabba, kräfta, fiskar muränor eller fossiler. Sen pekar man på det djur man tycker ser bäst ut. Dom plockar upp det och har ihjäl det, så man efter 20 minuters ivrig väntan får smaska i sig det som tidigare var ett miserabelt liv i en stor tank på gatan.
Jag ser det som att jag gjorde de små liven en tjänst när jag åt upp dem. Det gjorde dock inte mitt karmakonto. Istället för att gå plus straffades jag nästan direkt. Då Nils fått kontakt med Martin och bestämt möte i mellersta delen av landet drog vi efter bara några dagar. Och när vi väl anlänt i Hoi An och fixat boende, kramats lite med Martin och allt sånt, bestämde sig karmakontot att straffa mig lite.

Jag fick en såndär go feber så man mår dåligt så fort någon ens rör vid en. Och smärtor i magen var det också. Efter att uthärdat en lång natt gick jag till sjukhuset. Alla dem vi reste med tyckte att detta var symptom av Malaria. Ikke! Doktorn tyckte det lät som jag hade fått problem med blindtarmen, så han skickade in mig på ultraljud och allt. Jag har numera en bild i min ryggsäck där man ser insidan av min mage. Den ser precis ut som en sån bild alla stolta föräldrar visar upp på sina barn. Man vet inte vad man ser, så det hade lika gärna kunnat vara en bild på min mage som deras. Lite komiskt.
Nåja, doktorn hittade som tur var ingen trasig blindtarm, och inte var det Malaria heller. Han trodde dock att jag kan ha ätit något dumt som verkligen bråkat med min mage. Skaldjuren..

Nils och Martin fick för sig att lämna Hoi An för Nha Trang och fira jul där. Så dom fick i uppgift att hitta boende och dylikt inför julhelgen medans jag stannade kvar och kryade på mig. Leia och Lindsey stannade även kvar och hjälpte mig igenom sjukdomens stadier.

Fortsättning följer senare. Internetcafet stänger nu. Typiskt..