Ett sista..

Det är ju alltid så. Att det finns ett slut på allting. För några dagar sedan fick jag uppleva ett sådant med denna resan också. Att faktiskt åka hem till verkligheten, Sverige, och allt var det innebär. Till skillnad från Borchardt har jag ändå till viss del gillat tanken att komma hem till Sverige, träffa gamla kompisar, familj och alla dem andra. Visst har jag kallsvettats över tanken att faktiskt komma tillbaka och börja jobba, ta tag i mitt liv och bli en seriös människa. Göra verklighet av alla de där tankarna och ideérna jag fått under resan.. Och nu är tiden kommen att göra det också. Får se hur detta kommer gå.

Men först ska jag faktiskt berätta om de sista veckorna i Kambodja innan det faller bort i glömska..
Vår lilla grupp på fyra personer hade ju kommit upp till en stad i Kambodja vid namn Kratie där det finns en stor chans att få se den uttrotningshotade rasen av floddelfiner.. Det var våran huvudanledning till att vara i den staden. Men det första vi gjorde när vi vaknade upp på morgonen var att hyra Motorbikes för dagen och sticka ut på landsbyggden för att se de delar av landet som turister inte brukar se. Väldigt kul nöje då man svänger in på en skolgård mitt i ingenstans för att bara kolla på byggnaden eller försöka köpa vatten. Det man inte tänker på är att vi är vita och skolbarnen inte får se sånna som oss speciellt ofta. Detta gör att vi blir som en turistattraktion i sig.. Måste vara för de barnen som för oss vita då de första mörkhyade kom upp till Sverige vid tidigt 1900-tal. Udda och spännande.
Kambodja över lag är ett otroligt vackert land och man får se unika vyer från motorbiken, och verkligen känna att man är där på riktigt. Vet inte hur många som varit i Kambodja som kan säga att de stannat till vid en by som säkert knappt har ett namn för att ta ett bad i floden då det är så otroligt varmt.. För att sedan torka innan resan fortsätter blir det till att soltorka och spela kort. Spela kort medans en hel Kabodjans familj står på avstånd och stirrar på oss konstiga vitingar. Fina grejer.

Men det var ju inte huvudsyftet till att vi var i just den staden.. Det var ju delfinerna. Så på eftermiddagen fixar vi chafförer som tar oss till bryggan där man hyr en båtman som ska leta upp delfiner åt oss.. Detta måste ju vara världens enklaste jobb då han knappt behövde åka ut mer än femtio meter från strandkanten innan vi ser våran första delfinfena svänga upp.. Och sen bara de fortsatte. Det var helt otroligt hur många delfiner vi faktiskt fick se under den timmen som vi var ute i floden.. När man precis sett en sticka upp för att andas sitter man och stirrar på den punkten för att vänta på att han ska komma upp igen nästa gång. Då hör man luftljudet på motsatta sidan båten för att en annan delfin precis var uppe.. Så istället för att sitta och vänta på att få se något fick man kontrollera sig för att inte försöka se allt på samma gång. Otrolig upplevelse måste jag säga som jag kan rekommendera starkt ifall ni ska förbi Kambodja.

Nästa destination på listan var ner till Phnom Phen igen, mellanlanda där en natt och sedan åka vidare mot Koh Kong som ligger i södra delen av Kambodja, vid havet. Och även vid gränsen till Thailand. Det var nog ingen av oss fyra som egentligen hade något de ville göra i Koh Kong utan det var solen och stranden som vi ville åt. Tyvärr var inte strandutbudet det bästa just vid staden utan man fick hyra en båt för väldigt dyra pengar som tog en runt till de vita stränderna.. Hyrde även bikes vid detta stället och åkte runt självständigt i landsbygden.. Det visade sig att Koh Kong var stället där vi fyra skulle dela upp oss en andra gång också. Therese och Loredana bestämde sig för att åka tillbaka till Koh Samet i Thailand och vi var ju precis vid en gränsövergång så det passade ju perfekt för dem. Borchardt och jag tog beslutet att åka till Sihanoukville de sista dagarna i Kambodja istället.

Jag har hört både posetivt och negativt om denna stad från folk jag pratat med. Loredana och Therese tillexempel tyckte att sihanoukville inte alls var något kul ställe då dom var där förra resan. För mycket försäljare, tiggare och dylikt. Nils promotade det jättemycket då han gillat det riktigt mycket. Själv kan jag bara hålla med Nils. Grymt bra var det! Vi hittade ett ställe som heter Chivas Shak vid en av stränderna.. Detta guesthouse ligger precis vid strandkanten.. Skulle man slå upp ordet lätja på Wikipedia lovar jag att Chivas Shak finns med i beskrivningen.. Jag och Burre spenderade tre eller fyra dagar allt som allt i sihanoukville. Vi spenderade dessa tre eller fyra dagar precis vid Chivas Shak. Liggandes i hängmattor eller på solstolar utan att göra något. Alls. Perfekt då Johan skulle tillbaka till Sverige och behövde "samla" energi för att klara av den svenska stressen därhemma.

Som sagt. Johan skulle ju tillbaka till Sverige. Men en av punkterna som jag hade tänkt ut var att åka till Bangkok det sista och shoppa kläder och annat av vikt inför livet hemma.. Så vi tog en buss från sihanoukville ända fram till Bangkok. Väl framme i huvudstaden blev det en heldag i MBK, köpcentret som har blivit mitt andra hem i Thailand vid detta laget.. Johan gick även till en skräddare och fick en kostym uppsyd till sig och fixade lite allmänt inför resan hem. Som det har varit tidigare i resan var det även nu. Vi träffade på folk som vi hängt med tidigare.. Denna gången var det några tjejer vi träffat i Singapore och även två tjejer som var med den stora gruppen utbytesstudenter vi käkade kräftskiva med på Bali. Konstiga sammanträffanden..


Jag känner inte att det finns speciellt mycket spännande att nämna om resan från Thailand>Malaysia>England>Sverige i sig.. Men jag kom hem till slut i alla fall.. På Säveflygplats stod Jonathan och Magnus och väntade på mig för att ta mig tillbaka till hemstaden.

Nu är jag här. Hemma. Har inte hunnit landa riktigt ännu. Allt känns fortfarande orealisktiskt men ändå så otroligt verkligt. När jag sitter och skriver detta inlägg har jag på något sätt svårt att förstå att jag ens åkte iväg i ett halvår. Skulle likagärna kunnat vara en väldigt realistisk dröm. Men det är det inte. Jag ska ta alla de erfarenheter och bevara dem inom mig för att försöka utveckas till en bättre människa. Det är inte alla som har chansen att få sticka iväg på något så otroligt som jag varit med om.. Och det priviliget ska jag inte pissa på. Det ska jag hålla högt.

Tack alla jag har träffat och lärt känna under detta halvåret. Tack för alla erfarenheter och allt annat. Det har varit en riktig drömresa. Jag kan inte beskriva hur otroligt kul jag har haft det.

Tack.