Många kära återseenden på kort tid..

Då var det dags igen.. Det var egentligen dags att ge en uppdaterin för någon vecka sedan känns det som, men jag gillar att skjuta upp saker..
I alla fall så hyrde jag och Borchardt motorbikes och gav oss ut på upptäckningsfärd runt om på Balis landsbygd. Ubud och templet Ulawatu var dagens mål och det gick utan några större problem att hitta till den första staden. Vi åkte bara fel ett par gånger då vi skulle leta efter en bensinmack precis i början..
Ubud var vad killen tipsade om som hyrde ut våra motorbikes. Tyvärr missade både jag och Burre vad han sa att man skulle göra i den staden, så som förvirrade lamn gick vi runt längs gatorna och kickade in i affärer. Ubud visade sig vara estetstaden nummer ett och var och varannan affär var konstgallerier. Det var inte riktigt vad vi hade förväntat oss men ett kul och annorlunda nöje på denna resan. Det fanns vissa tavlor som jag var riktig sugen på att köpa, men som jag förargligt fick förklara för konstnären, det går inte att resa runt med en 2x2 meter tavelduk i ryggsäcken.
Vårt andra och slutgiltiga destination för dagen var templet Ulawatu som ligger på Balis sydvästra spets. Borchardt hade läst på internet att detta skulle vara ett fint ställe vid solnedgången.. Om vi inte körde vilse en ända gång till Ubud, körde vi nog vilse minst 5 gånger denna gången men efter några timmar på motorbiken hittade vi fram. Och i perfekt tajming för solnedgången desutom! Påväg in i tempelområdet ser vi flera varningskyltar och texter där det varnas för aporna och att man ska hålla koll på sina värdesaker. Detta då aporna stjäl dem och ger inte tillbaka sakerna utan att man mutar dem med mat. Detta fick Borchardt erfara då tre apor i en synkroniserad stöld får tag på hans kamerafodral. Som tur är var inte kameran däri.. Och de där med att muta med mat fungerade inte alls. Apan i fråga tyckte det var mycket skojigare att bita sönder hela fodralet.

Solnedgången var helt otrolig i sig och överlag en lyckad dag! På kvällen springer jag och Borchardt in i Camilla Wengholm, som jag skrev om på Singaporeinlägget. Hon och sexton andra svenska utbytesstudenter har kommit ner till Bali för en veckas semester och det visar sig oväntat nog att de bor på samma hotel som oss. Kul överraskning!

En annan kul överraskning är när jag nästa dag sitter på internet och får ett medelande från Nils. Det visar sig att han och Lindsey har hunnit ikapp mig nere på Bali och vi bestämmer träff på eftermiddagen i det området där vi bor. Förmiddagen spenderar vi på surfingbrädan och eftermiddagen/kvällen blir en kväll av "gamla" minnen och nya historier mellan oss resande.

Våra reserande dagar kan summeras i; Surfing, fest, film och ännu mer fest. Inte jättespännande att skriva något större om det tycker jag.. Jo, det finns faktiskt en kul händelse som borde nämnas lite närmare. Jag och Borchardt råkade bli inbjudna till en kräftskiva i Februari på Bali. Det var de 16 svenskarna som hade hört talas om en strand där man köpte billiga skaldjur och åt under solnedgången. Mysigt värre och det kändes verkligen som en sensommardag i Sverige då allt man hörde var svenska röster som skrattade och diskuterade längs långbordet. Väldigt otippat att hamna på ett sådant event på andra sidan ekvatorn.

Den 26 Februari var det dags att lämna Bali och Indonesien.. I början av vistelsen här var jag och Borchardt väldigt skeptiska och kände oss ganska färdiga med staden Kuta efter en vecka, men efter att ha träffat både Camilla och mina kära resekamrater Nils och Lindsey och även stött på ett irländskt par jag reste med uppe i Vietnam var det lite sorligt att åka därifrån..

Vi hade flygbiljetter upp till Bangkok, Thailand, bokade där vi bara mellanlandade i ett dygn innan det bar av till Kambodja. I Bangkok hann vi med det vanliga man gör i den staden: Shopping på MBK och Kohsan Road.. Inget spännande värt att nämna om detta och vi drog vidare till Kambodja redan nästa dag. Vi har hört mardrömshistorier om gränsövergången Thailand - Kambodja och jag var faktiskt ganska nervös inför att ta mig igenom.. De rykten jag har hört är att man måste muta de olika personerna vid gränskontrollen på den kambodjanska sidan för att få sina stämplar.. Dessa mutor skulle vara i Amerikanska dollar vilket varken jag eller Borchardt hade några med sig.. Men allt gick som på räls. Det ända problemet var att Borchardt hade otroliga magsmärtor och vi bestämde oss för att dela på en taxi med två Australiensiska tjejer istället för att ta lokalbussen till Siem Reap..

Väl framme i Siem Reap var det dags för vårat tredje skojiga återseende då Therese och Loredana som vi reste med i Fillipinerna befann sig i staden, väntandes på oss. Dom var snälla nog att boka både rum och ge oss en snabbgenomgång om hur Kambodja fungerar innan jag och Borchardt hunnit förlora för mycket pengar de första timmarna i detta land. Kvällen spenderades med att dricka gratisöl vid premiärnatten av en krog på Siem Reaps bakgator och prata om vad som hänt det senaste..

Dag nummer två i Kambodja bar det av till de beryktade tempelruinerna i Angkor Wat och jag kan verkligen förstå varför dessa ruiner räknas som en av de sju underverken i världen! Vi spenderade hela dagen åt att åka runt på en tuktuk till de olika delarna och förundras över Khmerernas storhetsvälde för så längesedan.. Denna dag hade kunnat bli så grymt bra, om det inte varit för min mage. Ju längre dagen gick ju större kramper fick jag och på eftermiddagen var det inte alls lika kul att beskåda arkitektur från 1200-talet som vid starten.. Therese som är expert på piller lyckades dock styra upp några perfekta rosa saker på apoteket när vi kom tillbaka till staden och jag var på fötter redan dagen efter.

Den tredje dagen bestämde vi oss för att åka ut till en pålby 40 minuter utanför Siem Reap som under regnperioden antagligen fungerar lite som Venedig i Italien. Nu när det är torrsäsong får man det intressanta fenomenet att alla hus står på pålar flera meter upp i luften med stegar som sträcker sig ner till marknivå. Även detta ett intressant fenomen i kabodjans arkitektur måste jag säga.

Då Therese och Loredana redan varit i Siem Reap två dagar innan vi kom, tyckte dem det var dags att röra sig vidare till Phom Penh och vi kunde inte annat än att hålla med så sagt och gjort tog vi bussen till huvudstaden nästa dag och fick ännu en gång bygga på sittsåren med en 5-timmars bussfärd.. Väl framme styrde jag och Borchardt upp en tuktuk till The Killing Fields till nästa dag och sedan blev det ett kärt återseende då vi hittade en pub med biljardbord..

Burre och jag var uppe i tid och stack ut till The Killing Fields där vi fick beskåda ett flera meter högt monument gjort av människo-kranium från Pol Pots-styre på 70-talet. Tyvärr var det inte så mycket information på plats men svenskorna, som redan varit där, hade tipsat om att läsa på om denna avskyvärda historia.. Tillbaka på hotelet hämtade vi upp Lorre och Therese för att sedan åka till S-21, koncentrationslägret som byggts om till museum där vi fick oss ännu en hemsk påminnelse om hur ondskefulla människor kan vara. Det är tortyrredskap kvar i olika rum och fångarna som passerade igenom detta "fängelse" har dokumenterats med bilder.. Ett hemskt men viktigt och lärorikt tillfälle under denna resan!

Vår sista dag i Pohm Penh spenderades i stadens olympiska stadium.. Närmare bestämt dess pool. Jag fick vibbar av vad jag föreställer mig balt-länderna och hur östeuropa ser ut när vi gick till denna stadium. Stora betongfundament som verkligen skriker efter underhåll. Stegen upp till hopptornet har de första stegen rostat sönder på och i poolen ser man hur små vattendjur simmar omkring. Men även om stadium i sig kanske inte är speciellt fräsch så svalkade vattnet som det skulle under en varm dag i solen.

Nu har vi kommit upp till en liten stad i Nordöstra Kambodja där vi imorgon ska försöka få syn på den utrotningshotade delfinrasen som finns i Mekongfloden. Önska oss lycka till!

Ps: För er som jag inte berättat datumet för, så befinner sig Johan hemma på svensk mark den 18 Mars.. DS