Ensam är stark.

Sådär. Då har jag spenderat fyra dagar på resande fot ensam. Fast resande vet jag inte om man får kalla det. Jag har spenderat några dagar i Kuala Lumpur själv i alla fall.

Det började med ett otroligt blödigt avsked mellan Annette, Jesper och mig. Eller ja, det kunde ha varit det. Om jag inte hade suttit på ett internetcafe hela föregående natt och var sådär gött nyvaken så jag inte förstod någonting. Tror de flesta känner igen den där känslan när man vaknar på morgonen och ska till skolan, jobbet eller dylikt och man verkligen inte har fått tillräckligt med sömn. När varje ord någon säger till en tar några extrasekunder att förstå och man vinglar lite lätt på stället. Ni vet vad jag pratar om antar jag iaf.
Då det var mitt egna fel var det i alla fall bara att bita ihop och säga farväl till kärleksparet, önska dem lycka till och allt sånt där, och sedan krascha tillbaka in i drömmarnas värd. Inte direkt ett värdigt avsked efter att ha spenderat två månader tillsammans på vägarna, men hellre ett snabbt hejdå än att dra ut på det..

Så den dagen gick för min den åt till att gå runt på några av de enorma köpcentrum som finns i KL. Och nej, jag har inte spenderat dessa dagar till att shoppa upp resekassan. Jag har däremot spanat på malayer, kineser, indier och några få västlänningar som har bränt månadslönen på prylar. Att gå runt och kolla på människor är ett billigt och oftast ett intressant tidsfördriv. Sen kan jag ju erkänna att det inte bara blev till att driva runt och inte göra något "praktiskt" alls. Jag råkade kolla på två bio-filmer då det kostar 20 SEK för en biljett.
Jag hade även fått ett tips om ett nöjesfällt som var byggt innuti Time Square plaza. Ett av köpcentrumen. Och sant som det var sagt. Dom hade verkligen en themepark där med både berg-och-dalbana, karuseller och mer därtill. Tyvärr kostade det lite för mycket att gå in där för min budget. Nu i efterhand kan jag ångra det lite, men har man satt en dagsbudget så har man!

Nästa dag blev nästan en upprepning av föregående. Fast ändå inte. Denna dagen började med att jag stack till en wet-market i Chow-kit och kollade på konstiga saker. Hittade ett stånd som sålde torkade sjöhästar, taggarna från piggsvin, klövar från jag vet inte vad och andra mystiska hårbollar. Antar att det hade något att göra med kinesisk läkekonst men jag är inte helt säker.. Sen hittade jag några killar som sålde levande fisk. Kattfisk. Tror jag. De låg och sprattlade i ett kar utan att ha vatten nog att simma i. Dom hade även ålar, kanske 20 stycken, som låg i en hink med vatten. Vet inte vad greenpeace eller någon annan djurrättsförening skulle säga om de gick på denna marknaden. Själv tyckte jag det var intressant. Det kändes som jag fick se något "äkta" ur den malaysiska kulturen. Och det behövdes nästan då det kan vara svårt att se den..

Nu när jag rest runt i Thailand i nästan två månader och Malaysia i mer än nån vecka kan jag se de största skillnaderna länderna har. Malaysia var koloniserat av England fram till för 50 år sedan, detta har gjort att landet har ett mer västerlänskt sätt att fungera. Säkerhetsmässigt har alla här t.ex. hjälm på sig. Trafiken är inte alls lika galen som i Thailand utan här fegar man lite mer. Den största delen av befolkningen jag har pratat med kan riktigt bra engelska så att få vägbeskrivningar och allmän hjälp har varit enkelt. Som en svensk i på andra sidan jordklotet känner man sig verkligen hemma här jämfört med Thailand.
Thailand väger upp detta med att vara exotiskt och spännande på vissa delar. Sen att det innebär att dom fastnade 20 år tillbaka i utveckligen kan ju också ha med saken att göra.
Men den största och också värsta skillnaden som både jag och Jesper noterade var denna. I Thailand fick man en känsla av att folket hade gett upp.. Befolknigen, särskilt männen, satt utanför affärer och på gatorna och bara väntade.. Och på vad fick jag aldrig någon insikt i. Kanske har det att göra med en utbred arbetslöshet i Thailand eller den korrupta regering som demonstrationerna på flygplatsen handlat om. Jag vet inte.
Men här i Malaysia har jag inte sett den blicken alls. Malaysia känns mer som ett land som är påväg framåt i utvecklingen.. Sen ska jag inte säga för mycket då jag knappt sett landsbygden och inte varit i mer än tre städer.

Ehm har tappat tråden lite om vad jag har gjort och inte nu.. Men jag har testa att gå till en frisör utomlands. Det gick relativt bra. Lyxade till det lite med att få håret färgat av professionelt folk. Dock så blev det något fel i kommunikationen och det ser precis likadant ut som det gjorde innan. Jag försökte få henne att färga mitt hår i en brunare nyans.. Någonstans mellan mitt svarta och den naturliga färgen jag en gång hade.. Så som sagt, nu har jag svart hår med brun utväxt.. Tänk vad fel det kan gå. Som tur är, så var de färgningen som det blev en miss i.. Och inte när hon började använda saxen. Jag har kvar min kaluffs, fast den är toppad. Så det blev bra.. typ.

Ja, ja. Då var det dags att avsluta detta inlägget och börja röra mig mot flygplatsen.. Det är förvisso åtta timmar kvar tills flyget lämnar malaysiskmark. Men har man tänkt snåla som jag, och sova några timmar på flygplatsen istället för att betala för ett rum så börjar det bli dags att röra på sig.

Nästa gång ni hör från mig skriver jag i det främmande landet Laos. Det blir spännande.