Lyx-Johan

Då var man tillbaka på fastlandet, med massa nya spännande erfarenheter och annat bös. Vart ska man då börja?

Senaste gången jag skrev var vi fortfarande på Koh Tao. Vi satt på en resturang och spelade kort för att undvika ösregnet och hålla oss torra. Vi var tre stycken. Lauren, Borchardt och jag. Annette och Jesper hade ju stuckit i förväg och letat vandrarhem. Det känns längesen nu. Även om det bara var en vecka sedan.. Hur kan det vara så egentligen? Att tänka tillbaka en vecka i tiden känns lika avlägset som ett år hemma i verkligheten? Kan det ha något att göra med att jag sitter på andra sidan jordklotet och gravitationen eller något har stört min hjärnas räknesätt?

Nåja. Det blev ett farväl till Lauren på morgonen. Hon skulle till Hongkong för att träffa sin bror och fortsätta resan därifrån. Surt, då hon var en riktigt go tjej.
Jag och Borchardt hoppade på en båt som tog oss till Koh Pahgan. Ön som är känd som ett mecka för Backpackers och festande. Ifall ni har sett filmen The Beach så är scenerna ifrån den hemska turist-biten i filmen inspelad där..
Och ja. Den ön är verkligen förstörd av oss turister, resande eller backpackers. Vad man nu vill kalla sig. Priserna skjuter till höjden, det går troligtvis 2 västlänningar på varje Thailändare där vi var.. Och sånna som oss är anledningen till att det har blivit så. Sorligt men sant.

Fullmoon Party då. Det var ju den enda anledningen till att vi faktiskt stack till den ön. Jag berättade i förra inlägget att det var ett extremt stort Beach-party. Sanning. Stranden var kanske en kilometer lång. Alltså inte speciellt stor. Men släng in tillräckligt med turister på den så känns det som världens största klubb. Olika genres av musik spelades brevid varanda så man kunde välja ifall man ville dansa till Techno, Hiphop eller kanske 90-tals musik. Det var mer som en mängd olika fester fast på samma plats. Väldigt udda tillställning jämfört med hemma i Sverige. Och även om jag skulle sitta här och verkligen försöka beskriva detta fenomen så går det inte. Man måste ha varit på fullmoon för att förstå det.
Vi klarade oss undan från regnet också. Av någon anledning var det uppehåll under den kvällen. Fast vi blev lika blöta ändå, då det var på stranden och vågorna gjorde sitt jobb från och till.
Vet inte vad jag ska skriva om själva festandet och oss. Vi träffade på Martin och Nils som vi gjorde dyk-kursen med på Koh Tao och hängde med dem på kvällen. Men eftersom det var så mycket folk var det lönlöst att försöka hålla ihop en sån stor grupp. Men det gick bra ändå. Vi dansade till "månens-sken" hela natten. Fast det var molningt så det gick ju sådär bra. :)

Ja ja. Tillräckligt om det eventet. Dagen efter började vi ännu en förflyttning. Denna gången till Thailands västkust. Kao Lak. Troligtvis har ni där hemma hört talas om detta stället då ganska många svenskar dog i denna staden under Tsunamin. Inte sett så mycket tecken av den de få timmar vi har spendar på fastlandet.. Men det ska visst finnas en polisbåt som är fastkilad mellan två träd från Tsunamin. Mjo, så det ska finnas vissa grejer som dom inte gjort något åt i uppbyggnaden av staden.
Och varför åkte vi hit nu då? Jo, dykningen. Vad annars nu när alla fyra är helt insnöade på det stora blå och världen där under. Similian Island finns några mil ut i havet. Det är en National Marine park som är känd som en av världens bästa dykställen. Den kända fransmannen Jac Quescousteau var här och hävdade att det var top 5. (Han ägnade sitt liv åt dykningen och har hittat många av världens dykplatser)

Så hur kom vi då ut till dessa öar? Man lyxar till det. Extremt mycket. Liveaboard heter konceptet. Man sticker ut i en stor båt i några dagar. Det är All inclusive. Mat, boende, utrustning och allt därtill. Men det kostar tyvärr därefter också..

Men jävlar vilken dykning! Sikten under ytan var helt otrolig. Och alla dom konstiga fiskarna vi har sett därtill. T.ex. Drakfiskar, Barracudas och bläckfiskar. En och annan sköldpadda fanns där med.
Folket vi mötte var helt klart underbara också.. Då man sitter "fast" på en båt blir det att man kommer nära och pratar med typ alla på båten. Man hinner iaf få en kontakt med alla dem som verkade intressanta. :)

Det som är synd med dykning är att det tär på krafterna. Vi gjorde 14 dyk på fyra dagar. Man är helt slut efter två dagar. Tur att det finns Redbull då. Och i Thailand har dom riktigta grejer. Inte som sverige där dom har halverat dosen energi.
Nej, det var helt klart en av de bästa grejerna jag har varit med om än så länge på denna resan. Och det säger en hel del, då jag aldrig kunde tänka mig att man faktiskt upplever så mycket saker som vi gör.


Så vad händer nu då? När vi är tillbaka på fastlandet och vilat ut efter fyra intensiva dagar? Jo, om en timme ska vi iväg på en jobbinterjuv. Det är ett företag som annordnar olika dagsturer runt om staden. Elefantridning, Snorkling eller varför inte kolla på lite tempel. Och dom söker svenska guider nu när högsäsongen snart börjar. Och då jag behöver bygga lite på min resekassa kommer detta ganska passande. Och det lär vara ganska kul att ha jobbat lite i Thailand.. Kanske bara en månad eller så. Det beror lite på hur jobbet är, om vi ens får det och allt sånt.

Om vi nu inte får jobbet, vilket jag nästan räknar med, så blir det upp till Krabi där Annette ska hälsa på en kompis. Efter det vill folk till Phuket bara för att ha varit där. Jag vet inte hur sugen jag är på att ens åka dit men det vore fint att köpa snus då mitt förråd börjar ta slut..
Och därefter ner till Malaysia och kanske Singapore. Time will tell.

Hoppas allt är bra med er där hemma. Jag saknar er men försöker att inte tänka så mycket på Sverige. Vill inte direkt få hemlängtan även om det är svårt vid vissa tidpunkter. Särskilt när man träffar så många svenskar som vi gjorde på båten och man får små korn av verkligheten. :)

Ska försöka att undvika så långa uppehåll från skrivandet som nu. Ledsen om ni blev oroliga då jag inte har hört av mig.
Puss på er