Fiskarna i havet..

Då så. Vi har nu kämpat oss igenom otaliga timmar i bussar, båtar och andra mystiska fordon för att komma till Koh Tao. En ö på östra sidan av Thailand, som ligger vid det mer kända Koh Pangang.

Som sagt tog det en stund att komma hit. Först fick vi åka 20 timmar för att åka till Rangon som ligger vid gränsen till Bhurma. Där gjorde vi den där visa-runnen som jag nämnt några gånger till. *Chatching* 30 dagar till i Thailand. Eller ja, vi kanske inte blir kvar så länge i Thailand. Men det är ingen stress att komma iväg nu iaf. Det känns skönt. Och vi fick se ca 10 minuter av Bhurma. Eller Myanmar som det heter nu för tiden. Och landet gav inte direkt något trevligt förstaintryck. Dom som hjälpte oss vid gränsen hade troligtvis käkat någon slags drog som gjorde att deras tandkött och tand-stumpar var alldeles röda. Obehagligt minst sagt.

Väl tillbaka i gränsen till Thailand blev det lite strul. Vi bokar ju inte var vi ska bo i förväg. Och när man ansöker om visum i Thailand ska man skriva i sin adress man ska bo i. Men efter lite tjafs gick dom vid imigrationskontoret med på att släppa in oss i landet.
Vi har ju inte bokat någon buss heller ut från denna stad, som både Jesper och Borchardt fick dåliga vibbar av. Men som en skänk från ovan kommer det in en busschafför och undrar om vi ska åka till Champong, innan vi ens hunnit fråga personalen på turistbyrån vi stod i om det gick någon buss den kvällen. Det måste ha varit ödet eller något. Underbart var det iaf.

Så vi hoppade på en lokalbuss till Champong. Lokalbussen var fyld av killar som verkade göra lumpen i Thailand.. Vi funderade på om vi hade blivit rekryterade till Thailänska armen. Det hade varit något.

Väl i Champong började jag verkligen märka att något var fel. Jag hade inte kunnat ta ut pengar på ICA-banken på hela dagen. Och varför? Jo, jag kollade internet och där visade det sig att mitt kort blivit kopierat eller något dylikt. Det fattades ca 9000kr på det. Kul! Som tur var har jag även mitt visa-kort från nordea med mig så helt körd är jag inte ännu. Anyways så ringde jag till ICA-banken och spärrade kortet och fixade så dom mailar någon blanket där jag ska försöka få pengarna tillbaka genom. Får ser hur det går.

Vi fixade en färja över till Koh Tao den kvällen också. Plus boende. Ni ska bara veta hur skönt det är att lägga sig ner på en riktig säng efter att ha varit på resande fot i ett antal dygn.

Men nu är vi här. Södern. Solen. Palmerna. Havet. Paradiset. Eller?

Inte för att vara sån, men Koh Tao var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Vädret är dåligt helatiden pga av regnsäsongen. Den så kallade sandstranden är mestaldels gyttjig och inte alls behaglig att gå på. Men sen får man ju tänka på att det faktiskt inte är hela världen då den största anledningen till att vi är just på denna ön är billigt dykcertifikat.

Och vi har startat utbildningen. Jag har aldrig känt mig helt bekväm i vatten. Det har aldrig riktigt varit mitt element om vi säger så. Så jag var allt skeptisk till om jag skulle klara av att åka ner några meter under ytan med en tank på ryggen och faktiskt göra olika övningar och sånt.
Men det har gått, på nått mysitiskt sätt. Jag har klarat av två av fyra dagar av utbildningen nu.
Vi är fem stycken elever i våran grupp. Annette, Jesper och jag. Plus två till svenskar vid namn Nils och Martin. Borchardt har redan gjort denna utbildningen så han springer runt och gör andra saker just nu. T.ex. går och blir sjuk.. Väldigt onödigt. Det är visst något med magen, hoppas inte det är något allvarligt bara.

Första dagen var det teori på morgonen. Vi fick se vad det är för utrustning vi ska använda, hur man kommunicerar under ytan, vilka de viktigaste reglerna är, grunderna helt enkelt. På eftermiddagen blev det praktiklektion i poolen. Vi fick ta på oss prylarna och göra mystiska övningar som att tömma glasögonen från luft under ytan. Jag hade lite panik hela tiden då det är fel. Människan ska inte vara under vatten så länge.

Idag (andra dagen) blev det ut till sjös och dyka. Vi fick lära oss lite mer olika mannövrar och dylikt. Sen blev det ner i det blå för att testa hur det egentligen är att dyka. Och shit vad grymt det är! Det är verkligen en hel värld som gömmer sig under det där stora blöta lagret av vågor.

Imorgon blir det ut i havet igen. Då ska vi ner på 12 meters djup. Det ska bli spännande. Jag är lite nervös, men inte alls som jag varit de två tidigare dagarna.